Läste att Sverige är det land där snatterier är vanligast. Och naturligtvis så är det ju vi herderliga som får betala för det i affären när vi handlar.
När jag läste det kom jag att tänka på att jag faktiskt snattat en gång i mina ungdomsdagar, om man räknar bort den gången då min dotter var 2, och fyllde vagnens underrede med 20 par plasttofflor på BoW och jag sedan betalade för en limpa o 1 liter mjölk och gick hem.
K var överlycklig när vi kom hem för mamma var ju sååååå snäll som låtit henne få så många fiiiiina tofflor i alla möjliga färger o storlekar....
Ringde genast affären och sa vad som hänt - och gissa! - vi fick behålla dom! För dem var på rea ,10:- st, och ingen ville ha dom , ja förutom K då...
Vi har fortfarande ett lager tofflor kvar som inte K växt i än, så här 10 år senare...
Men tillbax till min enda snattning - många "kompisar" i ens omgivning snattade rätt friskt under denna period på 80-talet, och jag kunde inte förstå hur dom vågade och att det kunde vara så lätt som dom påstod. Det var allt från godis till kläder som dem stolt visade upp.
Jag o min kompisar var dock inte så impade, vi tyckte att det var ett idiotiskt beteende - ni ser - smarta redan då!!!
Men till slut tog min nyfikenhet (vad var det som dödade katten!?) över. Kunde det vara så lätt och spännande som dem påstod???!!! Jag bestämde mig, detta måste utforskas, jag vågade inte riskera att missa nått spännande i min ungdom!
Min bästis Nelson följde med under protester - "Du är en idiot Loppa om du gör det!" - hon var
alltid smart till skillnad från mig....
I alla fall gick vi in på Domus kosmetik där det fanns många hyllor, vad jag skulle snatta det visste jag inte och det var ju inte det det gällde heller. Efter många rundor runt hyllorna så var det dax - det var nu eller aldrig - snabbt snappade jag åt mig en flaska som åkte ner i fickan och så gick jag lungt(?) ut därifrån.
Ingen sa nått, ingen märkte nått och jag o Nelson tog bussen hem. På bussen frågade Nelson lite tyst - "vad tog du för nått?" - "vet inte" sa jag och halade upp flaskan, det var en flaska Oil of Ulay som var ganska poppis på den tiden men lite för dyr för oss fjortisar.
Jaha oj - en sån ville jag ju ha, eller ge till mamma som använde den krämen då...
Flaskan gömdes när jag kom hem och tankarna tog över - vad har jag gjort????Nelson tycker att jag är en idiot! Jag
ÄR en idiot!!!!!!!!
Det blev inte många timmars sömn den natten men när morgonen grydde satt jag på första bussen in till stan, än en gång med en snattad flaska i fickan.
Jag hade ett uppdrag - jag skulle
återsnatta flaskan - för vem vill ha ångest och smörja in sig med med en lyxig kräm från helvetet!
Efter en runda runt hyllorna på Domus kosmetik så stod flaskan på sin plats igen efter en natt i min troslåda! Och jag svävade av lättnad ut ur Domus och fick Nelsons förlåtelse!!!
När jag några veckor senare fyllde år så fick jag en flaska Oil of Ulay av min kompisar i present - och jag lovar - den luktade himmelskt!!!
Kramisar
så nu är det vilda turneringar här hemma! Jag fick brännsår på fingrarna igår!!!!O inte vann jag heller...mormor var Luleås okrönta fotbollsspelsdrottning på the sixties o takterna satt i!!!!
